Vad roligt att se att det är så många som tittar in här fortfarande. Har inte varit en flitig bloggare på länge nu och för tillfället känns det rätt ok faktiskt. Tids nog börjar det kanske klia i bloggfingrarna igen.


De här rackarna satt i min fotled.

En av grejerna som hänt sen sist jag tittade in här är att jag har opererat min fotled igen. Den här gången för att ta ut skruvarna och plattan som sattes in vid förra operationen. Full narkos och hela köret en gång till.
Var rätt bedrövad när jag insåg att jag skulle opereras igen, men den här gången mådde jag mycket bättre och spydde inte som en gris. Men viktigast av allt, jag är väldigt mycket bättre i min fot! Det är först nu när jag inte har ont varje dag längre som jag förstår hur jobbig den här tiden har varit. Är så glad över att äntligen kunna röra mig utan smärta! Ser fram emot en aktiv och händelserik sommar!

Skulle ni sakna mig allt för mycket finns jag att följa på Instagram under namnet sphynxmaja
Eller om ni känner för det på Pinterest. Ni hittar mig här, är relativt aktiv på båda.
Vill du komma i kontakt med mig? Lämna en kommentar här eller på något av ovanstående forum så återkommer jag.

Önskar er en fantastisk sommar!

Bild: Pinterest

Kom över den här bilden ikväll och den berörde mig på nått vis.
Så fint, men samtidigt så väldigt sorgligt...

Filmad mellan 4 -11 april 2011 av Terje Sorgjerd.
Musik: "Nuvole bianche" av Ludovico Einaudi.

Tippen älskar att krypa in i lådor, väskor etc.

Tippen äter penicillin. Han har fått starkare piller nu då de andra inte gav nån effekt. Problemet är bara att han inte vill äta dom. Jag har försökt med ALLT.
Har krossat tabletten och blandat med hans favvomat, han luktade på skålen och ryggade tillbaks...
Har försökt med svälttaktiken, ingen mat förren han ätit sin medicin. Jag stod ut i 7 timmar...
Till sist försökte jag stoppa ner tabletten i munnen på honom. Det slutade med en väldigt arg och ledsen katt, och en väldigt förtvivlad och skuldmedveten matte.
Vad gör man!???

Bild: Google

Jag gillar saltlakrits och jag gillar choklad så självklart gillar jag Marabou Black. Men inget wow från min del dock, tycker den påminner rätt mycket om choklad med havssalt, själva lakritssmaken försvinner en del. Min favorit bland deras limited edition förblir sommar. Mmmm....

Källa: Pinterest.

Min fot blir sakta men säkert bättre! Märkbar skillnad om man ser tillbaka en vecka. Jag haltar inte lika mycket och har fått upp tempot lite. Nu behöver alltså inte tanterna köra om mig med sina rullatorer längre ;)
Känns skönt, för stundtals har jag tvivlat på att jag någonsin skulle bli bra igen. Fånigt jag vet. Men det är lätt hänt när man sitter med sitt gips och är inne på 6e veckan.
Jag testade på att cykla hos sjukgym sist och det gick bra så nästa vecka ska jag börja träna spinning på SATS igen. Behöver få upp flåset och inte minst bli av med ett par kilon. Jag mår som bäst när jag tränar regelbundet, ändå kan tröskeln när man väl står där och ska iväg kännas så enormt hög ibland. Men efter den här tiden då jag mer eller mindre varit bunden till att sitta eller ligga känner jag mig sjukt peppad!

Ur "Våra Katter" SVERAKs medlemstidning nr 6/2011.

Idag har jag varit på återbesök med Tippen på djursjukhuset. Satt i väntrummet och bläddrade i "Våra katter" som i detta nr hade ett Sphynxspecial. Blev rätt förvånad när jag plötsligt ser en bild på Nappa och Tippen sittandes i fönsterkarmen. 
Jag har skickat in bilden till en vän som behövde material till nån medlemstidning för några månader sen så oroa er inte, den är inte stulen ;) Blev bara så förvånad då jag hunnit glömma bort det, trodde inte att jag skulle få se det i tryck eftersom jag inte är medlem i någon kattklubb. Men så blev det ändå, kul!

Tippen var en riktig stjärna hos veterinären idag och charmade byxorna av alla. Tyvärr har han inte blivit bättre av behandlingen så nya prover togs. Fick besked för en stund sen att jag ska fortsätta med medicineringen och att de kommer att utöka provtagningen för att se vad det kan finnas för bakterier i hans urin utöver e coli som de hittade senast.

Så här har de "lagat" min fot.

Första besöket hos sjukgymnasten avklarat! Trevlig kille, det kommer att bli bra att träna med honom. Kommer att gå två gånger i veckan till att börja med. Känns bra.

Sjukt vad kallt det har blivit här nere i Skåne -7 ute nu. Min hud torkar ut helt. Får smörja och smörja för att inte likna ett russin. Var iväg till Stadium igår och köpte ett lager 1 underställ från Craft. Jag går ju så sakta så tom tanterna med rullatorer kör om, så det är svårt att få upp värmen. Men nu kommer jag förhoppningsvis hålla mig varm.
Glad över det fina vädret som varit iallafall. Med kylan kommer det solsken!

Sorel Tivoli Plaid, Alaskan blue.

I fredags släppte jag kryckorna och idag har jag tagit min första promenad på egen hand. Det går inte snabbt och jag haltar en del då foten är svår att böja i stegen men det tar sig och jag är så glad! Det känns som att jag sakta men säkert får mitt liv tillbaka! På onsdag ska jag till sjukgymnasten för första gången, han kommer hjälpa mig med övningar för att bland annat få tillbaka rörligheten i fotleden så att jag blir "normal" i steget igen.

Jag fyllde år i slutet av november och fick till min lycka de fina Sorel skorna ni ser på bilden. Visst är dom söta! Jag tycker vinterkängor som är vattentåliga och varma oftast är hemskt fula men dom här gillar jag verkligen. Färgen piggar upp i vintermörkret och skosnören med hjärtan på, väldigt sött.  
Nu kan jag äntligen börja använda dom :)

Tippen i hood från Puppia

Ni får nöja er med dåliga mobilbilder tills jag är piggare i benet ;)
Idag har Tippen varit en sväng till veterinären. Han har kissat blod och sprungit in och ut på toa hela dagen. Tack o lov inget allvarligt. En infektion i urinblåsan. Han är pigg och som vanligt, men det är ändå jobbigt när de små är sjuka. Nu ska han få medicin i en vecka så hoppas jag att det ger med sig.

Själv är jag avgipsad sen igår. Fick se mina röntgenplåtar hos läkaren för första gången och jag tror det var först då som jag förstod vad jag varit med om, det sjönk in på nått vis. En platta och 5 skruvar sitter i benet och de kommer att vara kvar resten av livet. Det såg rätt brutalt ut.

Måste tyvärr säga att det var lite av ett antiklimax att bli av med gipset. Fotleden är fortfarande rätt svullen och jag kan inte riktigt gå på foten än även om det är meningen att jag ska försöka. Ska räkna med kryckor minst en vecka till. På onsdag ska jag till sjukgymnasten för första gången. Jag hoppas verkligen att benet blir ok snart. Det tar på psyket att inte kunna röra sig normalt och vara beroende av andra hela tiden.

Skönt iallafall att slippa plasta in benet när jag ska duscha. Och det är mycket skönare att sova utan ett ton gips på foten! Som jag ser det kan det bara bli bättre, det måste bli.

Foto: Pinterest.

Jag har länge funderat på att göra en fotovägg med bilder på katterna och ha på den tomma väggen ovanför soffan. Men som med mycket annat har jag inte kommit till skott...än.
Jag klurar på om jag ska blanda svarta ramar med vita som i bilden ovan men är inte säker på att det kommer att se bra ut mot en vit vägg. Eller om jag ska köra svartvita foton eller blanda med färg.
Beslut...
Hittade en bra guide på Pinterest om hur man kan välja att placera ut ramarna. Bra att ha som inspiration.

Svullet ben och prinskorvstår, nyårsafton 2011/2012.

Jag har varit urusel med att uppdatera bloggen men jag har haft ett par tuffa månader och det är först nu jag känner att glädjen för bloggen börjat återvända igen.
Det har hänt en hel del som varit tufft privat den sista tiden samt en olycka som ni ser.

Jag bor i ett 20-tals hus fyra trappor upp utan hiss och var påväg ner till källaren när jag halkade och föll i trappen. Min första tanke var att jag brutit något för det gjorde så satans ont, men jag slog ändå bort det ur huvudet. Så jag linkade upp för trapporna igen, la is på benet som redan svullnat rätt rejält och spenderade resten av dagen i soffan. Det gjorde ont när jag stödde på benet men det gick. Morgonen därpå däremot var en mardröm. Jag grät av smärta när jag försökte stödja på foten så det var bara att ta sig till akuten. En söndag.
 
Efter att ha väntat på ortopeden i tre timmar skickades jag till röntgen där dom konstaterade att fotleden var bruten. Sen rullade allt på rätt fort. Jag blev inlagd och opererades 6 timmar senare. Såhär sett i backspegeln känns det fortfarande lika overkligt som då. Detta hände två veckor innan jul och nu har det gått 6 veckor. 45 långa dagar med gipsat ben.

Det har varit en tuff och ensam tid med mycket tankar som snurrat.
Första veckorna gjorde det ont, sen började operationssåret under gipset att klia. Att ta sig ut har också varit knepigt då jag inte har hiss. Att hoppa på ett ben 4 trappor går men är inte det lättaste, så jag har varit hemma mycket.
Men om 3 dagar ryker gipset! Ska bli sååå skönt! Att hoppa på kryckor eller sitta i rullstol är verkligen ingen hit. Jag tänker på dem som gör det jämt och känner stor respekt.

Jag vet inte hur pass bra benet kommer att fungera då jag inte använt det på så länge, muskler förtvinar osv. Men jag räknar iskallt med att mitt liv kommer att återgå mer till det normala under veckan som kommer och därmed också mer att blogga om. Hurra!

Om några veckor ligger jag här och slappar! Sahl hasheesh, Egypten.
Ska bli obeskrivligt skönt! Det är tydligen ett relativt nytt resmål.
Någon som varit där?